Salomon Smith


Salomon Smith var en svensk apotekare, violinist och bassångare. Han var son till apotekaren Johan Gustaf Smith och Augusta Charlotta Bruzelius. Läs mer om Salomon på Wikipedia och på hemsidan för Salomon Smiths Kammarmusikförening.

Sångaren och musikern

(Utdrag ur föredrag vid årsmötet den 26 september 1953 i Stockholm med Släktföreningen Smith från Strömstad) 

Salomons farfar var Johan (Jan) Gustaf Smith, äldste son till Rutger Smith och Margaret Stiegler och vars ättlingar bildar den första grenen. Salomons far, som också hette Johan Gustaf, valde apotekarbanan tillskillnad från sina handlande förfäder.

Och så kommer vi äntligen till Salomon själv.

Anders Wilhelm Salomon Smith föddes den 6 maj 1853 i Trelleborg. Det är i år (1953) alltså 100 år sedan dess. Hans minne har förvisso begåtts i den stad, Ystad, där han blev den store mecenaten och uppskattade hedersborgaren.

Salomon flyttade tvåårig till Ystad med familjen,  gick i stadens läroverk samt blev 1868 apotekselev. Tre år senare avlade han farmacie studiosiexamen samt år 1874 apotekarexamen. Härmed var hans levnadsbana klart utstakad.

Fadern som följt sonens fackutbildning, ville gärna bevara honom åt apoteket i Ystad samt det år 1871 nyanlagda medikamentsförrådet i Skurup. År 1882, (då Salomon nalkades 30-årsåldcrn och fadern fyllde 65 år, överlät den senare apoteket till sonen och drog sig tillbaka för att njuta sitt otium cum dignitate. Han avled 14 år senare vid 79 års ålder, aktad och saknad.

Salomon hade i rikaste mått ärvt faderns musikaliska gåvor. Redan som liten pojke började han leka på pianot eller på sin lilla fiol, och föräldrarna uppmuntrade honom på alla sätt. Under Salomons skoltid kom år 1866 en av de störste i Ystads musikhistoria, den berömde August Körling, som musiklärare till läroverket. Körling upptäckte snart Salomons stora musikalitet och gav sin unge elev all möjlig uppmuntran. Försedd med varma rekommendationer till huvudstadens ledande musici kom Salomon så 1873 till Stockholm för att läsa på apotekarexamen. Denna klarade han med glans, men han hann också med att utbilda sin vackra basbaryton både hos den berömde professor Julius Günther och hos den lika kände operasångaren Fritz Arlberg. Resultatet blev en sångkonst, vars både vokala och dramatiska förtjänster ställde Salomon i främsta ledet bland den tidens sångsolister. Icke minst skänkte Arlberg honom den dramatiska inlevelse och det utomordentliga textuttal, om kom ton och ord att sammansmälta till en musikalisk enhet.

Återkommen till Ystad fortsatte Salomon samarbetet med Körling samt studerade violin både för honom och för konsertmästare Book. Är 1876 bildade Körling och Salomon Smith Ystads konsertförening, vars utomordentlige dirigent Körling blev i 20 år. Samma år reste Salomon som solist med Uppsalastudenterna på sångarfärd till London och Bruxelles. Är 1878 gällde resan Paris.

Överallt skördade sångaren stormande bifall. Är 1883 gjorde Salomon sin första turné genom Sverige tillsammans med violinisten Eugéne Ysaye och dennes broder Rudolf Ysaye som pianist. Turnén blev ett triumftåg och Salomon Smiths namn gick ut över hela vårt land. Året därpå besökte Salomon Wien och sjöng vid den kejserliga mässan med sådan framgång, att Wiens hovoperachef erbjöd honom engagemang, något som dock Salomon avböjde.

Ja, vi hinner icke följa Salomon på alla hans sångarfärder, företagna i sällskap med stjärnor som Lunkan, Arvid Ödman, Franz Neruda, Tor Aulin, Wilhelm Stenhammar och många andra. Ända fram på 1900-talet fortsatte han dessa berömda turnéer inom och utom vårt land. Och han blev uppskattad och älskad icke blott för att han var en stor konstnär, utan även för att han var en så enkel, vänlig och glad människa som mötte alla med öppet visir.

Småningom började violinisten Salomon allt mer framträda, ehuru sångaren ej drog sig tillbaka från konsertestraden förrän efter fyllda 60 år. Ja, så sent som 1927 gjorde 74-åringen en bejublad comeback som sångsolist vid Sydsvenska Kammarmusikföreningens Beethovenkonsert i Malmö. Hans stämma var alltjämt full av klang och skönhet.

Salomon Smiths skapelse, den nyssnämnda kammarmusikföreningcn, blev en institution, vars rykte spred sig långt över våra gränser. Till de årliga, av Salomon arrangerade musikfesterna strömmade musikens koryféer från hela Europa och de blevo mottagna med en slösande gästvänskap.

Salomon hade nämligen i Ystad åt sig byggt ett patricierhem som var en sevärdhet och bl. a. inrymde en musiksalong av för en privatbostad ovanliga mått. Här förgingo oförgätliga musikstunder som deltagarna aldrig kunnat glömma.

Få har väl fått leva ett så rikt och lyckligt liv som Salomon Smith. Redan från början välbärgad och uppvuxen i en harmonisk atmosfär, kunde lian under sitt långa liv utöka sina tillgångar därhän, att han blev en förmögen man. Han blev också en mecenat av stora mått. Föräldrarnas vackra minne hyllade han genom sin 100,000 kr. donation, varigenom »Gustaf och Augusta Smiths ålderdomshem» i Ystad år 1915 blev verklighet. Och stor välgörenhet utövade han också i tysthet, icke minst då det gällde unga musikers start i livet.

Yttre erkännanden och utmärkelser kom honom rikt till del. Ledamot av Musikaliska Akademien blev han 1888. Han hedrades också med den ovanliga titeln »musicas professor» som ett erkännande för hans mångåriga. osjälviska gärning i musikens tjänst. Och höga in- och utländska dekorationer glittrade på hans högtidsdräkt.

Sin 75-årsdag firade han 1928 med alltjämt obruten vitalitet och sångarglädje. Ännu i 10 år vandrade den gamle trubaduren omkring i staden och förbi de idylliska korsvirkeshusen, ärad och aktad av gammal och ung. År 1938 gick han ur tiden; han slapp att uppleva den världsbrand som tändes året därpå.

Som frände och vän var Salomon Smith intagande och charmerande. Inom sig bar han förvisso mycket av det bästa i vår släkt, skönhetssinnet, förmågan att skapa stämning och harmoni, lättheten att vinna hjärtan och viljan att gagna och trösta. Men trots allt var han en ensam man. Kanske hade han en hjärtesaga i unga år, kanske ville han innan det blev för sent skaffa sig en ledsagarinna på ålderns dar. Kanske hade han andra lynnesdrag, som här i dag inte redovisats. Men ett är visst. Det står glans över Salomon Smiths namn, det sjunger en ton, ett livsackord i dur, som strömmar ut över hela vårt land och som når envar som rätt anammat Fru Musicas underbara gåva till oss människobarn.

Vi kan vara stolta över att i vår släkt ha fostrat Salomon Smith, hans namn lever välsignat i våra hjärtan.

 

Gustaf Smith.